"Alltså: En noggrann redaktör riskerar att uppfattas som en ”rookie” (Swedenmarks benämning) som stör översättarens flow, medan ”otillräcklig redaktörshjälp” (Foultier) släpper igenom stilistiska tveksamheter. Swedenmarks drömredaktör, i sin tur, anmärker bara på ”det som är tokigt”. Redaktören är klåfingrig, slarvig – eller ofelbar. 

     Problemet med det här är inte enskilda förlagsredaktörers eventuellt sårade yrkesstolthet, utan synen på vad en redaktörsläsning är. Ta paradexemplet i Foultiers artikel: hur en översättare valt ”prick prick prick” för engelskans ”dot dot dot”, istället för som kritikern föreslår ”punkt punkt punkt”. Stil eller tokighet? Foultier visar att det inte är självklart. Så om vi för enkelhets skull antar att översättarens ursprungliga val passerat utan markering från redaktören: Var redaktören då lyhörd eller lomhörd?"