SÖK ÖVERSÄTTARE
Fritext
Översätter från
till


MAO nr 103, juni 2020

 

 

I detta nummer:

 

¡Abigarrado! – Novell av Lina Wolff där en kvinna översätter Gabriel García Márques roman Hundra år av ensamhet, fastnar på ett ord och ramlar ner i ett träsk, men räddas i sista stund av kollegan John Swedenmark.

 

Några tankar om att översätta sakprosa: Pär Svensson har översatt alltifrån Marie Curies avhandling till kvantfysikern Carlo Rovellis njutbara populärvetenskapliga bok Om tiden inte finns

 

Vintermörker, makt och keigo: Miho Hellén-Halme översätter svenska deckare till japanska och tampas med balansen mellan domesticering och främmandegöring.

 

"Lämna inte rummet." I maj skulle Joseph Brodsky ha fyllt 80 år,  MAO presenterar i skuggan av corona två helt färska översättningar av hans ”virusdikt” från 1970, till svenska av Julian Birbrajer och till engelska av Thomas de Waal. 

 

Att spela Stridsberg, Unge och Lapidus. Språkforskare, översättare och frispelande agent för svensk litteratur i Serbien – Milena Podolsak har många strängar på sin lyra. Eller är det en hel orkester? Samtal med MAO:s redaktör Viktoria Jäderling. 

 

Läs numrets ledare här!

Beställ senaste numret: Pris 40 kr + porto.

Antal

I MAO nr 103


Men varför skulle dödens kartor vara brokiga? Det är det man måste fråga sig. Varför? Och vad är det egentligen för kartor som döden tillhandahåller? Detta kan man omöjligt veta, för García Márquez berättar det inte. Författarens privilegierade mysterium. Att antyda, men inte uttala. Men när det gäller översättning måste man dock sträva mot någon form av tydlighet, annars brygger man ett slags oro i texten. Man vill kanske ropa: Don't shoot the messenger, men det funkar inte så, för budbäraren skjuts alltid. Hur som. Det enda vi alltså får veta är att döden tillhandahåller kartor och dessa kartor är abigarradas. Hon berättar om spanska akademiens definition av abigarrado som något som är färgat med många färger, särskilt om de är ”illa kombinerade”. Heterogent, slumpmässigt sammanförda färger. Men ändå. Varför skulle dödens kartor vara slumpmässigt färgade?

 

Lina Wolff

ur novellen ¡Abigarrado!

MAO nr 103